LIVET BABY

Ibland

2010-12-27T22:45:00.000+01:00

går jag in och tittar här om det kommit något nytt. Om någon har skrivit om livet och landet. Men det är det aldrig. Det borde ju jag veta.

Nacken är fortfarande lika naken och manen lika lång. Snart är dock topparna ljusa. Lite som sommarnätter. Det behövs nu när kylan är värre än 1762.

På lördag blir det ett nytt decennium.

Vi

2010-08-28T11:18:00.000+02:00

bjuder in teater och dansfestival i villan. Händerna dras åt med plast, ögat täcks över och vi sitter i mörker. Vi sitter fast.
Runt oss snurrar italienare runt, citerar draman och försöker beröra. Det ända jag tänker på är klor och bubblor. För mycket flådigt på samma gång.
Skitnödiga kulturdiskussioner frodas. Väggen är så tunn. Nu sover jag i drömmen.

Något

2010-08-25T20:28:00.002+02:00

oväntat. Jag tackar augusti. Tack Tack.

Det

2010-08-20T11:37:00.000+02:00

är kvinnan med Dalmatinerna. Koppel som spindelnät runt hennes pluffsiga kropp. Alltid illasittande joggingoverall. Alltid flåsig och svettig. Kontrasten mot hundarnas lätta steg och smala smidiga kroppar.

Det är arbetarna som kommer på rasten. Blaklader och stora grova händer. Skäggstubb och svart under naglarna. Lukten av svett blandas med det söta. Skämten som jag helst slipper. Om rån och kulor. Ät och var tyst. Snälla.

Jag åker 3:an. Ett tunt lager av sött i håret, i ansiktet, ner över armen mellan tån. Hur jag inte känner lukten, den stickande sötheten, men säkert han bredvid. Säg mig att det finns något mer. Det kommer hända om det inte hänt. Hem till våning med takhöjd, skeva vinklar o kammare. Lessheten på samma utrymmen.

Tryckande moln som lägger sig som glasfibrer runt folks hjärnor. Lust att bara stanna inne. Vi samlas ändå på en parkering mellan hus på kullerstensgatan. Bra är väl det för jag älskar människorna och nattpromenaden genom allén.

Det ända

2010-08-03T17:51:00.000+02:00

jag vill är frukost på biscuit. Det ända jag vill är ett stort skåp. Det ända jag vill är att augusti ska visa mig något oväntat. Det ända jag vill är att de gamle ska bli friska. Det ända jag vill är att sitta på tak och skåla. Det ända jag vill är musiken och basen. Det ända jag vill är att åka bort ett tag. Det ända jag vill är att gardinstången ska sitta där den satt innan den ramlade ner. Det ända jag vill är bruna ben och salt i håret. Det ända jag vill är jobbet och pengen. Det ända jag vill är allt. Det ända jag vill är enkelt.

Regnet

2010-07-31T00:13:00.000+02:00

öser ner. Det sköljer bort vuvuzelan från heden och känslan av sommaren som aldrig tog slut. Jag jobbar med glassen. Den är lite för söt men ack så okomplicerad. Kreativtkaos har bytts ut mot rutiner och cups and cones. Det finns tid igen. Tid att se över tankarna. Men också tid att odla restlessleggs och otåligheten. Det går bra när det finns ett utgångsdatum. Jag ser lite fram emot slutet. Komplicerad är alltid bättre i slutändan.

Jag får en god nyhet. En som får mig att le åt främlingen på gatan och fnissa för mig själv. Det finns hopp. Vi äter stark mat och skrattar, tittar på svårt indieband och folk som köar efter teknik i spöregn.

Men som vanligt kan inte allt gå bra jämt. Hon sitter på sängkanten, just där och då ingen mästerkatt, bara en liten kattunge. Hon berättar med trötthet i rösten. I en annan värld hade sjukdomar bara varit elaka skrönor för att skrämma barnen. Lite som odjuret i skogen och monstret under sängen. Men nu finns det kanske där, odjuret. Monstret i magen. Det är så förbannat orättvist. Regn tar bort mycket men inte allt.

Bokstavsmaskinen.

2010-05-13T17:32:00.000+02:00

MÄRKT.

Vi

2010-04-08T08:39:00.000+02:00

drömmer om ljusare nätter och varmare vindar genom balkongdörren. Jag lyssnar på Parken innan vi går till Parken. Lätt överraskad av regnet hukar jag mig upp till havsstatyn. Där står en annan påskgumma och trycker med schal och krage. Vi ser världens bästa konsert. De är från Long beach CA. De bjuder publiken på frukt och på gurka. De heter Crystal Antlers och spelar så att ryggraden skakar. 

En annan dag åker jag till den andra staden. Det är studiotid och det är så fantastiskt roligt. Resultat i en liten ask. 

När jag var liten fick jag lära mig att inte sätta påsar på huvudet. Det var farligt.

2010-04-07T00:38:00.000+02:00

Långfredag.

2010-04-02T14:05:00.000+02:00

Det

2010-04-01T23:54:00.000+02:00

suckas i kör i köket. Det är som om att de sista dagarna i månaden sugit upp all energi som fanns kvar här inne. Kalaskvällar förvandlades till festnätter som övergick i morgonstunder som dansade in i sommartiden. Nu är det kväller igen och en rosa dag. Det firas med bubbel. Efter en sipp är jag så gott som däckad. Ett sting av avundsjuka letar sig in någonstans i hjärttrakten när folk pratar om rödadagar, landet och havet. Det ända som kommer vara rött för mig den här helgen är antagligen frustrationen och prestationen. Om 14 dagar ska jag lämna in en portfolio. Den kommer vara typ 5 kilometer lång när den vecklas ut. Sen kommer de stå där. De där skalliga, mustaschprydda professorerna, klia sig i skägget och hmma eftertänksamt. Det går inte att ta något för givet. Det kanske trots allt blir ica i höst i alla fall. Ha! Vad mycket ost jag skulle äta då.

Alla dessa dagar.

2010-03-24T23:54:00.002+01:00

Det är ju helt underbara tider nu egentligen. Det kvittras och det sjungs och solen lyser. Allt det vita regnar bort och snart är vintern bara en kvarglömd grushög mellan trottoaren och lervällingen i parken. Snart är det också påsk och ingen kommer längre ifrågasätta min konsumtion av ägg. Den kommer vara helt okej. I minst en vecka. För att få bukt med saker och ting blev jag också hetsad till motion häromkvällen. Det var visserligen mörkt, i centrala ganska skumma kvarter, men för att citera min träningscoach; springer du så blir du inte våldtagen. Så jag sprang. 

Jag har också kommit fram till att tisdagen är den absolut tråkigaste dagen i veckan. Då ska man helst bege sig ut någonstans och ta en skål. Men eftersom den stora pengadagen först inträffar typ imorgon kom det inte på tal. Alltså var det bara att genomlida. Nu är det onsdag det gillar jag mer.

vuxendagis.

2010-03-23T00:22:00.000+01:00

Fredag.

2010-03-19T13:57:00.000+01:00

KONTEXT

2010-03-15T19:08:00.001+01:00

Mina

2010-03-11T11:01:00.000+01:00

ägodelar har haft en tendens att lämna mig på senaste. Dock har allt hittat tillbaka till mig på ett eller annat sätt. Igår ringde en myndig stämma från Boråspolisen. Min telefon har påträffats i samband med ett stort inbrott. Han ringer för att höra sig för om jag har något med saken att göra. Efter min utläggning om Borås biståndscenter, secondhandkläder, genvägar över snövallar, att man känner sig lite som Jesus när det är skare på snön och inte lika Jesuslik längre när den inte håller och man ligger raklång och fnissar så man nästan kissar på sig. Då harklar han sig och avskriver mig från listan av misstänkta inbrottstjuvar. Lite spänning i all vardagstristess. 

Idag skolkar jag från den andra staden och stickmaskinen. Lyssnar på gamla P3 pop, dricker en ohygglig mängd kaffe och botar lite jobbångest genom ett ihärdigt mailande och telefonerande. 

Imorgon firas Grækarismessan på Färöarna. Högtiden markerar vårens ankomst och ögruppens nationalfågel Strandskatans hemkomst från vintersemestern i Isländska sjön.

Köpenhamn.

2010-03-01T23:52:00.000+01:00

Cocktailfest i stukaturlägenhet med dyr konst, ljussablar och gratis sprit. Svartklubb i nedlagd fabrikslokal med billig öl och höga ravetomtar. Performanceteater i unken villa med totalt moraliskt förfall och likväl psykiskt som fysiskt illamående.

Min helg i ett nötskal. Världens bästa men också värsta.

Jag

2010-02-24T01:03:00.002+01:00

kom ikapp verkligheten idag. Som jag simmat omkring på senaste utan någon riktig kontakt med målet. Balansen är som återställd nu. Jag kommer hem från skolan en halvtimma innan midnatt. Sover lite och sen tillbaka. Det är livet vi lever. Det finns inget bättre mot rastlösheten.

På helgen avslutas den andra månaden med att åka över sundet till utlandet. För att titta på spännande teater och flirta på danska. Det kan nog inte bli bättre.

Snön kommer att ligga kvar tills den tredje månaden har nått sitt slut.

Mannen som svalde världen.

2010-02-18T11:17:00.002+01:00

Erwin Wurm.

En

2010-02-14T22:05:00.002+01:00

sådan morgon. Jag går upp i ottan segar mig på med kläder. Packar det sista i väskan. Den och jag ska åka norröver. Upp i bergen ska vi. Till snön skulle jag säga men där är förändringen nog inte märkvärd mot här. Däremot till vila och reflektion.

Jag släpar väskan fyra trappor ner utan hiss, Över istäckta gatan och upp på bussen. Jag trängs i morgontrafiken. Känner mig som en i mängden. Men jag glömmer att jag är lång och blå idag. I kiosken vänder sig tanten helt sonika om och frågar ”Is that you?”. Hon pekar på löpsedeln, väntar inte på mitt svar utan gratulerar mig. ”Thank you” säger jag. Tänker på hur tanten kommer hem och berättar att hon träffat celebriteter i kön på pressbyrån.

Jag räknar till sju älgar utmed motorvägen. På mindre än ett dygn. Stora och bruna i allt det vita. Det finns de som aldrig sett en älg. Jag kan nog ha slagit något slags rekord.

Nu längtar jag hem. Till er.

Jag

2010-01-27T01:09:00.001+01:00

drömmer om våren. Om värmen och om hur lycklig jag kommer bli, när den en dag smyger sig på oss. Just nu är kylan i märg och ben. Tjälen har spridit sig ur jorden upp genom tårna och verkar aldrig gå ur. Så vi väntar, tålmodigt. Men vi väntar trots allt.

Hon jamar reflexmässigt som en katt när hon kläms mellan bussdörrarna. Det är vackert. Jag håller pekfingret framför mig och hoppas på mirakel. Stirrar stint på fingertoppen tills folk runtomkring undrar. Inget händer. En del saker kan jag bara inte. Det får jag ju acceptera. Det kan vara genetiskt.

Veckans dagar blir till en lång helg. Lite samma samma. Samma kläder, samma glas, samma låt, samma bar, samma ansikten, samma tid. Strax är det festival, så snart lugnar det inte ner sig. Inte samma bara. Men fisken trivs ju i vattnet, annars skulle den simma bort.

24

2010-01-24T12:22:00.000+01:00

Fingerdansar

2010-01-21T01:36:00.000+01:00

i skärmljuset. Ni vet, sittdansen fast i miniatyr. Ikväll var ändå dagen efter det stora spektaklet. Jag sov få timmar efter festen med stort p (publikapresspersonerpåpark) men hann ändå med buss 100 klockan mkt tidig förmiddag. Fick på mig flätor, smink och goda kläder och försökte fågla mig framför kameran. Några timmar senare kunde jag bege mig hem. Försökte verkligen sova men strandskatan ville inte dela med sig. Satt i soffhörnan i villan och lyssnade på Mygrys fantastiska röst. Vidare till konsertlokal med god musik. Fingerdansar därefter. En godnatt.

Det

2010-01-19T10:26:00.002+01:00

har uppstått ett veck i tiden. Jag har tid att ligga i soffan, läsa en bok och reflektera över livet. Jag slappnar av. Känner den stora tröttheten smyga sig på. Jag dricker ingefärste i mängder, just för att undvika tröttheten. Men kroppen verkar inte riktigt spela med.

Mästerkatten kommer instormande. Stressen osar ut ur öronen. Tio minuter senare sitter mediamannen i villans kök. Vi ler och vi trugar. Det är galatid, musiktid, filmtid, därför är han i staden. Men varför han sitter i vårt kök det är lite mer oklart.

Dagen efter

2010-01-16T16:04:00.002+01:00

Det var massa folk i villan. Många fina själar. Tant grön dansar fram med dammsugarslangen. Jag har lagt ärtor i blött och mina fingrar luktar gott av bodyshop men äckligt av pantburkar. Jag ska göra något drastiskt. Det behövs en förändring, vi är alla så trötta idag.

Strandskatan vaggar in mig i trygghet. Hit når ingen. I drömmen har någon skickat mig en bakelse med ett ljus i. När jag vaknar ligger mitt nackhår på golvet och mina tår är som istappar. Hur ska det gå egentligen.

Frustration

2010-01-15T09:30:00.001+01:00

Bullar som inte jäser som blir hårda och som ligger på plåten och skäms. Sydafrikaner som inte sover då jag sover som släpar fötterna efter sig 03:30 som inte förstår att hela mitt tak skakar. Matkejdebanken med rosakort som jag aldrig tycks blir kvitt. Brev från myndigheten som vill ha massa cash som de inte ska ha som jag inte vet. Inte vet alls vad jag ska göra åt. Jag ramlar ner för stegar och trappor och handlar långt innan jag ens tänkt tanken att börja tänka. En ny tid var det någon som sa.

2010-01-10T11:53:00.001+01:00

Dagen innan.

2010-01-06T23:09:00.001+01:00

Apatiskt gungande på skrivbordsstolen. Det är nu jag ska göra allt det där som jag måste. Men jag kan inte riktigt motivera mig. Jag vill hellre annat. Det leder till att jag bara sitter. Gungar.

Det var längesen det var så här kallt. Jag älskar när bilarna är inslagna som paket, vita stora paket. Jag älskar också att jag får ha täckbyxor och snowboardjackan när jag går till seven och handlar nödvändigheter. På natten när jag och tant gredelin går i armkrok hem över paradgatan står snön oss upp till knäna. Boskapet som i vanliga fall rullar runt där så dags lyser med sin frånvaro. Antagligen gick de i ide när kylan kom.

Det

2010-01-04T19:34:00.001+01:00

blev mycket åt alla håll och kanter. Slutet på året alltså.

Sen låg vi likt tre slagna krigare hos strandskatan. Två blå och jag. Nu tre långa söndagar senare är det svårt att förstå att allt nu börjar om igen eller tar vid där det slutade. Vi frågar oss fortfarande hur det ska gå.

Nu

2009-12-30T23:47:00.003+01:00

ligger jag här alldeles själv med strandskatan. Imorn kväll kommer det vara 25 personer härinne. Vi ska sitta ner, äta och skratta gott. Sen blir det nytt år. Om natten ska det kalasas.

Hårrock

2009-12-29T01:27:00.000+01:00

Rödstrumpan

2009-12-25T19:21:00.001+01:00

Mormor och jag kör
samma stajl. Gott.

Snö

2009-12-21T23:32:00.001+01:00

Ett täcke har lagt sig över staden. Jag älska de instängda ljudet av bilarna som långsamt tar sig fram på gatan. Vi sitter på balkongen och lyssnar på tystnaden. Allt blir så ljust också. Det är en underbar känsla. Sen träffar jag en kvinna som aldrig sett snö innan. Hennes ögon lyser.

Imorn ska jag åka buss till Rosahuset. Hejdå Staden.

Festligt

2009-12-20T12:13:00.001+01:00

Torsdag.

2009-12-17T22:22:00.002+01:00

1 vecka kvar till dagen då den där mannen föddes. Han som hängde i kyrkan igår. Med blodiga lemmar och putande revben svävade han ovanför oss. Någon har karvat ut honom i trä, jobbat och slitit med den läskigt utarmade kroppen. Mycket konstigt egentligen att hänga upp en död man i taket.

Sen spelades det lite musik. Lite segt men Anna von Hausswolff gjorde väntan värd.

Två.

2009-12-17T01:30:00.000+01:00

Vem är du? Nej svara inte förresten jag tänker kalla dig taxmannen. Kan du förklara dig? Du smyger omkring i mitt medvetande. Ligger och trycker bakom tankar. Sluta hänga runt. Vi andas i otakt.

Det är inte meningen att störa. Men jag trivs hos dig.

Varför?

Du leker lugnt med livet.

Vet du hur många hus det finns utmed vägen? Hur många som bara sitter och väntar.

Jo, fast nu var det hos dig jag hamnade. Kalla det ödet.

Jag tror inte på ödet. Det är för orättvist.

Andra minnet.

2009-12-15T23:23:00.002+01:00

Vi klättrar upp för trapporna. Där uppe väntar staden, hustaken och himlen. Vi får stanna och vila emellanåt. Det är många steg. Du tar min hand. Jag antar för att hjälpa men jag vill inte sitta fast. På varje trappsteg ligger det blöta tunga löv. Från träden här bredvid. Balanserar för att inte halka. Jag når fram och upp först. Det är mer spring i mina ben.

Blue monday

2009-12-14T22:52:00.002+01:00

Tell me, how do I feel. Tell me now, How do I feel.

Ett.

2009-12-13T12:59:00.001+01:00

Men här kan du inte stå.

Jo.. fast nu skäms jag.

Nej men skäms inte det, jag blev bara förvånad. Du brukar ju inte..

Det är nya tider nu. Livet har ändrat riktning. Det är ett nytt attribut hur löjligt det än må vara.

Det klär dig.

Det får blodet att rusa.

Så hur mår du?

Jag är löjligt lycklig. Alldeles av mig själv. Dagarna är mörka på ytan och nätterna kolsvarta men i mig är det ljusare än på länge. Jag liksom glöder. Fast det gör att jag har svårt med koncentrationen. Jag blir så lätt. Får se upp så att jag inte flyger iväg.

Vill du att jag ska hjälpa dig?

Gärna. Nyp mig hårt i armen.

Hur vet jag när det är dags?

Restless leggs och fladdrande hjärta är tydliga tecken. Då har jag slutat lyssna. Det här får mig ner på jorden igen. In i verkligheten. Jag kommer få blåmärken på armen.

Jag

2009-11-02T00:25:00.002+01:00

ska dricka allt utom kaffe. För kaffe gör att hjärtat hoppar. Skutt i konstiga riktningar.

Vi har hittat en vind i huset. Där ska det bli en fest. Vi ska smyga upp i den snirkliga trappen förbi andra stängda dörrar och upp på taket. Genom en tung järndörr. Där ska det bli kalas. När tristessen och vintermörkret kommer för nära.

Snart så.

2009-10-30T19:11:00.000+01:00

Spöken

2009-10-20T23:23:00.001+02:00

Ni

2009-10-17T14:11:00.002+02:00

vet när det regnar. Då det är totalt j-a grått. Då dras jag lätt med ner. Men inte nu. Allt är så underbart. Livet liksom i sig självt. Vi går utmed avenyn. Klockan är sent men tiden finns inte. Stalker diskussioner och korv med torkad lök. Det är mycket som är ganska okej ändå. Vid poseidon svänger vi vänster och höger. Det är sjutton grader i mitt rum när jag kommer hem. Det är dock inte okej. Nu solar jag i sängen. Så nu är det varmt nog. Det ultimata livsmedlet är ost. Synd bara att det är så dyrt. Nu måste jag nog sova ikapp mig själv.

Före under efter

2009-10-13T18:08:00.006+02:00

Nu

2009-10-03T23:42:00.003+02:00

har jag flyttat. Andra gången sen slutet av sommaren. För många kartonger och för många trappsteg.

Jag har blivit en fena på fickparkering med stor bil. Jag vet exakt vad jag äger och hur mycket det väger. Jag vet hur smärtornas smärta känns i form av ryggskott och jag kan gråta bort en dyr parkeringsbot.

Mitt nya hem lutar. Lite som en båt. Lite onyktert. Jag hör när italienarna en våning upp gestikulerar till varann. Högljut, livligt och med ett och ett annat stepsteg. När jag vrider på kranen vibrerar allt och brummande läten stegrar i ett tjut innan vattnet kommer. Det är lite för kallt på golvet och dörrar går inte riktigt att stänga.

Jag har en matsal på 9 kvadrat, två balkonger, schackrutigt golv på toan, roliga skåp högt upp vid taket och det känns helt okej.

Söndag

2009-09-27T10:17:00.000+02:00

Destruktivitet

2009-09-25T15:05:00.001+02:00

är ibland ett måste. Då finns det bara en väg att gå sen. Förbi och fram. Upp och iväg.

Jag

2009-09-19T00:35:00.003+02:00

vaknar i god tid men som vanligt försvinner minuterna iväg och jag får bråttom till bussen. Tio minuter tar det att cykla ner till nils erikson. Det är tio minuter kvar. Jag flyger fram med mina nypumpade däck. Vi tar alla hinder med ett litet skutt. Jag korsar allén och kommer till korsingen. Gubben är grön så jag kör på.

Jag ser att bilen inte stannar. Att hon som sitter där inne tittar åt ett annat håll. Jag tänker på cykeln. Att den kommer paja. Att jag kommer kastas upp på motorhuven. Rulla runt som de gör i häftiga actionfilmer. Jag tänker att jag ska vara mjuk i kroppen för att landa lätt. När hon ser mig och inser vad som händer tar hon sig för munnen. Chocken strålar ut genom bilglaset.

Men smällen kommer inte riktigt med den kraft jag förväntar mig. På något sätt sitter jag kvar på cykel. Eller jag står plötsligt på marken bredvid. Känner efter var det gör ont. Jag menar jag blev just påkörd av en bil. Men det gör liksom inte ont någonstans. Inte ens cykel mår dåligt. Jag försöker se arg ut och gestikulerar åt henne i bilen. Men istället blir jag full i skratt. Det står några på andra sidan vägen som sett allt. De gapar och glor när jag som en annan superhjälte reser mig upp och cyklar vidare. Och hinner med bussen.

Räven och ugglan

2009-09-13T22:54:00.003+02:00

"Tillsammans

2009-09-09T17:31:00.003+02:00

har vi tagit fram ett nytt fräscht avdammat retro koncept med fötterna i myllan och händerna trevandes i den skäggige mannens molnlandskap."

- Mahogny Coffee, gibraltargatan.

Rummet

2009-09-07T19:59:00.000+02:00

Spikat

2009-09-03T12:50:00.004+02:00

2009-09-01T23:11:00.001+02:00

Kaffe

2009-08-26T09:20:00.002+02:00

sittande på Premium Chiquitas Bananas. Onkel Tucas. Almroths Flyttservice. Bibliotektjänst Farsta. Claes Ohlson. Livet i en ask. Det ekar mellan väggarna. Detta var sista natten. Det var ju inte så här det skulle bli. Längst in i skåpet stod en flaska champange. Skulle vi dela den när det här är klart då? Fira kraftmättningen i trapporna. Känns helt absurt.

Egentligen borde jag vara i textilhuset men sömnen och tiden räckte inte till. Istället blir lagren av ingrådd kökssmuts lite tunnare för varje drag. Imorgon är jag lite starkare.

Takhöjden

2009-08-22T09:59:00.003+02:00

är oändlig. Ljuset lite för stickande så här på morgonkvisten. Men vad gör det när man faktiskt kan elda inomhus. Det är synd att jag får smaka på kakan när det sen är någon annan som får äta upp den. Så fint det skulle blivit med den gröna frun och lisa på vägen. Nu får vi hitta ett nytt hem.

En

2009-08-18T14:29:00.002+02:00

lång och vacker helg.

Jag cyklar genom stan till dit som egentligen är mitt hem. Människorna runt omkring mig kämpar bort sömnen, säkert på väg till jobbet. Jag ska bara hem, packa ner mitt liv i lådor. Igen. Men den här gången med mer sorg. Eller beroende vilken knapp som är intryckt, förväntan kanske spänning. Framtiden är ovis.

Två nervösa pojkar bär upp ett skåp åt mig. De ler förläget. Antagligen åt vinden som tar min kjolfåll till högre höjder.

Knapplös

2009-08-16T22:07:00.000+02:00

Men

2009-08-12T03:00:00.002+02:00

kom igen nu. När det är mörkt. När klockan tickar i köket. När godståget skapar vibrationer. När jag antagligen väntar på någon som inte kommer. Men det gör inget. Det är bara väntan.

För tio år sen stod vi på kungstorget och det var konsert. Men vi var mer inne på att försöka köpa öl i tältet. Idag var det konsert igen och det var bra. Inget speciellt egentligen men bra.

Kostymdrama är det vackraste som finns. I fredags åkte vi till ett slott på romantisk picknick drack rosa bubbel och somnade i solen. Jag ska ha bott i ett torn innan ja dör. Helst ett med en utsikt.

Så

2009-08-06T10:17:00.002+02:00

blev det augusti och tiden bara försvinner. Skönt. Jag längtar lite efter struktur och stadga som hösten kommer med.

Jag

2009-07-27T18:43:00.001+02:00

är i huset ute vid havet. På den andra sidan landet. Det tar ett tag att vänja sig vid tanken. Att bara vara. Ingen linje till resten av världen. Hela släkten i samma rum och ljudlekar. Hon som födde och gödde mig har blivit äldre och vi samlas. Lite galna och ganska frisläppta. Till slut iaf. Sen äts det och jag är inte hungrig mer.

I ottan väcks jag av korna. Ett staket skiljer vår värld från deras. De strövar fritt där ute och slickar Saaben ren. Vi kan tydligt se spåren. Breda sträva tungor. Köttdjur. Nästa sommar finns de inte mer.

Vi åker båt. Snabbt. Lyckan slår kullerbyttor i magen och jag skiner ikapp med solen. En total frihet med vinden i håret och vattnet runt omkring.

Historier dyker återigen upp. Dagdrömmeri och fantasier. Jag ligger i timmar. Bestämmer själv början och slutet. Alltid lyckligt.

Det är roligare att leta svamp i skogen än att titta på sport på tv.

Sommarprat

2009-07-18T13:45:00.003+02:00

på radion. Blixt och dunder utanför fönstret. Men mest bara en massa vatten. Sköljer bort och sköljer av. På gården bredvid sitter det fast en fotboll i stuprännan. Det svämmar över.
Dygnet har inte varit som det ska på senaste. Då har jag sett på läskig television om natten och sett mördarna stå och stirra i min hall. Varför är jag så rädd för skuggor och mörker. Som en femåring. Fast jag vet blir min klädhög till främmande figurer med onda avsikter.

omg

2009-07-17T11:45:00.002+02:00

jag vill sova inte stressa. gå ut i skogen. andas utomhusluft. ångestångestångesthela dagen tills saker blir klara. slippa ha de i bakhuvudet. gör mig fri.

Kom

2009-07-15T14:51:00.001+02:00

hjärtan kom känsla som försvunnit. Kom om natten i mörkret. Kom när jag inte märker. Blås min egobubbla.

Underbart

2009-07-11T11:24:00.000+02:00

Jag

2009-07-11T00:28:00.002+02:00

åker med spårvagnen mot centrum. Utmed muren till kyrkogården. Den där man ska tänka på döden. The city’s got no boulevards. Jag cyklar inte för att det regnar.

Jag är medveten om min kavaj. Kläder ska inte göra en medveten. Det ska bara vara. Måste röra på mig men sitter fast. Bredvid mig en upptagen plats. Inget utrymme för rörelse.

Årstiden då de bygger. Förbättrar staden och vägarna. Avspärrningar och ställningar överallt. Utmed muren har det också byggts lite. Vackrare är det där man ska tänka på döden. Vid murens fot lyser vit sten. Hela vägen. Sådan här vit småsten som vännen hade på garageuppfarten när jag var 6 1/2. Kanske också vid farmors sommarhus i Skåne. Oavsätt nostalgi utmed ryggraden. I regnet som gör allting ganska grått.

Slutar tänka på kavajen och tänker på barndomen istället. Tänker på hans barndom. Han mittemot. Han är sysselsatt med sin telefon. Undrar om den var bra. Barndomen alltså. Den var nog väldigt olik min. Inget Rosa hus med salamanderdamm. Undrar om hans skriver till sin kärlek. Sms. Har han någon referens till vit sten. När har de byggt klart. När ska de sluta regna. När får jag cykla igen.

Så

2009-07-09T17:24:00.002+02:00

kom regnet tilbax. Nu tror jag att det aldrig kommer sluta. Som med solen. När den är ser jag inget slut på sol. Så när det tar slut är det skönt.

Om ett tag efter sommaren ska jag flytta. Funderar på att åka till Norge. Så jag har råd med stukaturer och pendlingskort. Det känns inte bra. Men ibland har nöden ingen lag.

Jag känner mig ganska tom.

Sen är jag hungrig konstant. Det finns ju så mycket gott att äta. Ica är typ paradiset.

Jag

2009-07-02T15:17:00.003+02:00

andas tung varm luft. Det är tyst och lugnt i stan. Som på vintern när snön bedövar alla ljud. Igår åkte vi till ett annat land och tillbaks. Vi badade i turkosvatten, åt fisk och fick sand mellan tårna.

En

2009-06-23T21:31:00.003+02:00

båt i taket. Kyrkor på öar. Det är fint.
Vad som också är fint är när läderhudarna dansar runt i ring. På samma ö fast i en annan värld.

David

2009-06-17T01:55:00.003+02:00

Mulder Duchovny, Richard Dean MacGyver Anderson, Michael David Hasselhof Knight. Alla på samtidigt. Om natten. Alla 80 - 90. Snart är det 2010. A'la Robert Pattison och Ed Westwick.

Jag

2009-06-14T20:18:00.003+02:00

är i rosahuset. Det är stort och luftigt och jag andas mycket. I rosahuset finns ett rum som heter röda rummet. Här finns, antagligen den sista, heltäckningsmattan kvar. Den är rubinröd och mjuk. Här kan jag ligga på golvet på riktigt. Inga konstigheter. Man måste som en sånhär vuxen ta sig ner på golvet ibland för att inte förlora perspektiv. Se världen från därifrån den börjar.

Här finns också två gula skinnsoffor, en saxofon en bokhyllevägg fylld med böcker, en gunghäst från 1800-talet, en uppstoppad fågel och hinduiska gudstatyer.

.

2009-06-11T12:16:00.002+02:00

Jag

2009-06-10T07:33:00.001+02:00

borde verkligen sova. Nu. Istället.

Bara

2009-06-08T14:36:00.002+02:00

ett avsnitt till. Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till.Bara ett avsnitt till. Det är lika bra att titta klart.

En

2009-06-07T09:21:00.004+02:00

kvinna ska trassla ut och reda upp. Hon börjar vid den stora knuten. Drar och rycker i alla trådar men kommer ingen vart. Hon ger upp. Svär och skyller ifrån sig. Hon misslyckas. Hon säger att det är så invecklat att hon inte vet varifrån hon ska nysta.
Hon borde börja reda det som inte är så viktigt. Det obetydliga och lilla. Där hon förstår var det leder. Vilken väg hon ska välja. Det tar tid men inte mer enegi. Tillslut är det bättre att börja där. Där hon kan tänka utan att trasslas.

En

2009-06-06T14:38:00.004+02:00

smak av sommaren. Regniga stunder glöms snabbt bort.Bara doften stannar kvar. En frisk och len känsla av början till forsättningen.

Den

2009-06-04T12:34:00.002+02:00

här krypande känslan jag haft. Av rastlöshet. Nästan borta. Kan titta på molnen i timmar. För att jag gör ett val. Jag är lugn.

Världens

2009-06-01T10:10:00.005+02:00

längsta dag. Mycket skoj.

Nu

2009-05-27T16:36:00.002+02:00

ska jag läsa tills ögonen blöder. Tills orden inte längre äger meningen och tills ljuset slocknat.

Det

2009-05-26T17:55:00.006+02:00

behövs bilder.

Jag ligger utslagen. Ute på en ö och slagen av en sol som knappt visat sig. Ge mig energi.

Jag

2009-05-24T22:27:00.001+02:00

är uttråkad. Tråkad ut. Massor att göra men ingen disciplin.

Jag

2009-05-23T13:48:00.002+02:00

har brist på ord. Mannen på musikspelaren tycker att de är tråkigt utan Beatels. Jag har bytt ut man mot jag men jobbar forfarande på jag vet inte. Ett mycket nött uttryck. Jag går hem i gryningsregnet. Vatten mellan tårna. Halo i öronen. Översvämmning i hjärtat. Jag mosar jordgubbar med socker och glass. Jag sover. Jag har en kakelugn i mitt rum. Med stängda luckor och utan eld. De vill ha en piece of me. Jag vill ha allt i en liten ask. Jag vill leva i ett avsnitt av såpan på tv, ha svallande hår och pengar på kontot.

Kom

2009-05-19T20:56:00.003+02:00

liljor och akvileja. Syrendoften skapar skolavslutningsnostalgi. jag kommer aldrig få ha sommarlov igen. Nu heter det något annat.

Grannen spelar Janis på gitarren och sjunger. Rösten ekar mellan träfasaden. Det känns fint.

Nu

2009-05-16T07:58:00.002+02:00

börjar livet leva mera. Vi sa häromdagen. Antingen eller. Det verkar aldrig finnas ett mellanting. Bra eller dåligt. Upp eller ner. Just nu är det mest ner.

Jag hade hittat ett jobb. Det bästa av jobben. Men jag var väl för ung kan tänkas. Eller de är så jag får tänka att den med familjen behövde det mer. Sen fick jag en chans på en utbildning. Det gick inte heller, inte den här gången i alla fall.

Två besked som jag väntat på inom loppet av två timmar. Inte som jag ville. Det finns bättre saker för själen. Som kvällssol i köket. Som chrunchy och mjölk. Som lördagsloppisar.

Dagens

2009-05-06T17:30:00.002+02:00

fascination är ljudet från spårvagnsspåret innan vagnen kommer eller magneterna bouleklubbens medlemmar använder för att plocka upp sina klot från marken. Dagens fakta är att allt jag gjort senaste veckorna ryms i en mkt liten påse och att jag ska få pannkakor snart. Dagens pirr är visning på lördag och intervju på måndag. Under tiden lagar jag gamla sprättskorna och sittdansar till peppmusiken.

På

2009-05-03T23:17:00.001+02:00

väg hem om natten. Blev jag glad av denna poster. På lördag har vi visning.

Igår

2009-04-23T10:25:00.002+02:00

pratades det om 80talister på tv. Vi är tydligen lata. Vem de pekar på det förstår jag inte. Var och varannan jag känner sliter och jobbar. För mycket oftast. Och man får jobb. Det handlar bara om hur mycket man försöker och hur kräsen man är. Jobbar man tillräckligt hårt når man sina mål tillslut. Så är det.

Och

2009-04-20T22:13:00.002+02:00

ibland så ställs allt på sin spets. Röhsska skulle haft en fest för våren. Jag skulle visat det som jag gör bäst. Våren kom men inte festen. Plötsligt har jag tid, det jag saknat mest sen den försvann.

Telefonsladd

2009-04-17T18:34:00.005+02:00

nu när allt snart är trådlöst måste vi ta tillvara på resterna. Så varför inte en värmande sladddräkt? På textilhögskolan vill de att man ska experimentera. Så då fick jag ju göra det.

Så

2009-04-15T19:07:00.002+02:00

var det hela över. Väskan inskickad. Nöjd klappar hon sig själv på axeln för att hon orkade. Nu stundar snart modevisning. Det är dags att köpa vackra tyger ta fram trollspöt och låta mössen göra resten.

Mina storslagna planer på nästa kollektion har fått krympa till lite mer realistiska proportioner så här i kristider. Med inte blir de sämre för de får vi hoppas. Allt kommer att kunna beskådas om 14 dagar på ett museum nära dig. Om, eller när heter de väl, jag hunnit klart.

Valmöjlighet

2009-04-10T07:56:00.002+02:00

jag gillar.

Hur

2009-04-09T08:55:00.004+02:00

man bygger en studio. Titta här vad FarbrorJak tar fram.

Idag

2009-04-07T00:07:00.003+02:00

har jag varit så där underbart disciplinerad. Gick upp i tid och har jobbat med skolansökningar hela dagen. Himlen har hånat mig lite dock. Den har varit alldeles för blå för sitt eget bästa. Men nu när dagarna börjar försvinna från mig har jag förståt att det liksom inte finns något annat att göra. Himlen finns ju kvar där efter påsken. Förhoppningsvis solen också.

Under tiden har jag snart lyssnat slut svt play. För det är vad jag gör lyssnar på tvn. Jag borde skaffa ljudböcker istället.

Drapera

2009-03-30T16:47:00.002+02:00

draperat draperade. Dagen har varit mkt givande. Mer sånt. Skulpterandet med tygen. Klippa och klistra. Det är det bästa.

Nu blir det tårta. För folk blir äldre och det måste vi fira.

Oddsen

2009-03-29T11:21:00.003+02:00

är lite emot mig. Men så dåliga är de dock inte. 15 av 126 hösten 2008. Det är typ var nionde person. Det är svårt att koppla bort nummer och bara gå in i sig själv. Eller så är det bra. Att det peppar. Peppad av siffror. Matematiker. Den hör man inte ofta.

Ser ni inte hur siffrorna flödar, rinner fram, sammanhanget, lösningen! Som en professor en gång sa om den fyllda griffeltavlan.

Jag

2009-03-22T11:25:00.003+01:00

vaknar alltid först på söndagen. Första tanken börjar där den slutade igår innan jag gav upp för sömnen. Det är lite som att jag bara blundat en stund. Det är skönt när jag kan fortsätta och det faktiskt händer saker som hamnar på papper. I veckan är det möten. Med museummänniskor och lite mer privata med när och kär. Ibland behövs det möten för att vi ska komma ihåg. Beslut och planeringar.

Den soliga söndagen har visst inte vaknat idag.

Hon går på repeat. Jag vill ha en vägg som är en karta. En kartvägg.

Dessa

2009-03-16T10:08:00.001+01:00

män. Så moderiktiga. Så kloka. Så skäggiga.

byxan byxan byxan.

Döm

2009-03-13T07:17:00.004+01:00

av min förvåning när luften inte längre doftade vår. Solen gömde sig och snön bara fanns där. Igen.

Destination

2009-03-10T08:03:00.001+01:00

Kortedala 11 min. Västtraffiks widget är det bästa som hänt min morgonrutin sen micron.

Det

2009-03-09T08:05:00.002+01:00

skrivs i listorna. Att Zebra är det nya.

Söndag

2009-03-08T08:49:00.005+01:00

morgon och det snöar. På marken blir det mest blött. Han sover där inne nu. Han var vaken i natt, väntade på mig. Så underbart det är ändå. Med någon som väntar.

På mitt golv ligger massa meter med telefonsladd. I varje 4 trådar. En gul, en grön, en svart, en röd. Där igenom har våra ord passerat. In och ut fram och tillbaka. Jag undrar om fula och fina ord har olika färger. Tänk på det nästa gång ni lyfter luren. Vilken färg ni väljer.

Jag har sorterat efter nyans. Dödat all telefonångest som någonsin funnits. Snart blir det något vackert istället.